Triss i kungar som fått färg

Häromdagen var det exakt 3 månader sen vi startade vårt äventyr. Vi befann oss i Phnom Phenh och bestämde oss för att fira med något nytänkade, det blev Seafood och vitt vin.  Detta låter kanske ganska exotiskt men om man vet sanningen - att vi dagen innan kom tillbaks från en 2 veckors visit i en fiskeby vid havet och inte åt mer havsmat än den som råkade befinna sig i nudelsoppan - så blir det hela istället ganska sopigt. Detta skrattade vi gott åt.

Under middagen kom vi även att prata om hur resvana vi blivit och det kändes liksom inte som om något kunde överraska oss längre. Man kan säga att vi under middagen hyllade oss själva och kvällen slutade mycket sällsamt och bra för alla parter, tillochmed för servitören som jag i mitt huvud gav dricks.

Dagen efter bar det av till Laos, vi hade valt destinationen 4000 Islands som tydligen väldigt motsägelsefullt skulle vara en enda stad, resan skulle ta 10 timmar och allt var som vanligt för oss resvana globetrotters. Det tog inte längre än att vi gick av bussen innan man höjde på ögonbrynen. Detta var ju helt annorlunda! Efter bara en dagsresa buss var allt förutom värmen främmande. Vi började gå ner mot båtarna som skulle föra oss ut till staden och förundrades över varför ingen Laot ville sälja oss saker, ingen sprang ut eller ropade från sin affär det bekanta " only one dollarrrr!! ". Stämningen var totalt avslappnad.

Väl i bananbåten med packning och ett tiotal andra backpackers åkte vi ut över Mekongfloden. Vi kom fram till att det nästan var konstigt hur fort bananbåten åkte med tanke på hur chillade alla människor var, det liksom skar i helhetsbilden. Just som vi satt och gissade vilken av de 4000 öarna det kunde tänkas att vi skulle hamna på la båten plötsligt till på en utav dem.
                                                                                                                
                                                                          Jag hittade ingen bild men dem såg ut exakt såhär


Vi hade anlänt till Happy Island, jordens mest chillade plats. Vi hittade oss ett mysigt bungalow hotell eller snarare ett homestay där små griskultingar sprang och nosade oss på benen, ett rum för en dollar per person... ja endast dollar... Där spenderade vi 3 nätter. På dagarna cyklade vi barkroppade och solkrämslösa runt på ön till vattenfall och stränder och tog pauser på någon av de resturanger som fanns, alla utan stolar, man satt-låg när man skulle äta. Ville lärde oss ett nytt kortspel, Kanasta - ett jättekomplicerat men kul spel - som han kan alldels utmärkt vilket är konstigt med tanke på att han ibland har problem med att veta vad till exempel färg är i Poker. Men efter tre dagar av total avkoppling så var det dags att bege sig, jag tror man blir galen om man stannar där för länge, växer man inte fast slutar man nog iallafall att röra på sig.

Det är kul när man hela tiden blir överraskad och får se nya saker, man liksom upptäcker igen att man faktiskt reser. Laos har bara börjat bra, 4000 Islands lämnade vi imorse och vi befinner oss nu i Pakse där vi väntar på att vår nattbuss mot Vientiane ska avgå mot nya äventyr.

Ville och Calle har fyllt sina Ipodar med nya filmer och serier som vi ibland använder till våra filmkvällar eller som de nu kan ha och titta på på bussen. Jag tänkte rulla tummarna som vanligt försöka komma på en bra anledning till att jag lämnade min Ipod hemma.

puss
August

Lite extra sådär

Det är lite extra sådär- som min farmor förmodligen skulle sagt - att vara ute i världen. Att sitta och läsa en bok med en disig solnedgång bakom bergen på ena sidan, en pir där fiskebåtarna med jämna mellanrum puttrar in på den andra, och däremellan en knivskarp, rak linje som är horisonten. Man kan ana förfesten bubbla på stranden lite längre bort och själva ska vi nog ta dagens första öl om ett tag, när vi läst klart våra respektive kapitel.

Platsen som bjuder på detta lilla extra heter Sihanoukville och ligger i sydöstra kambodja. Det är en liten by som lever på turism och möjligen inte har så mycket att erbjuda annat än en fantastiskt fin strand, vilket i och för sig inte är fy skam. Serendipity Beach, som stranden heter, är kanske en kilometer lång och längst strandkanten ligger små resturanger som serverar grillad seafood och öl för 50 cent, eller om man som Calle vill ha en konstig och ganska äcklig drink, kan man få det för bara två dollar. På kvällen tänder de ljus i avklippta vattenflaskor och skjuter smällare. De flesta av barerna har billjardbord, som jag och August brukar spela på. Helst mot varandra när inger ser, för de inhemska spelarna är så sanslöst bra att det blir pinsamt varje gång man möter dem. Jag försöker lära mig spela, för jag tycker att man borde kunna spela billjard, men jag satsar nog mest på att skjuta så hårt jag kan och hoppas på att någon av bollarna rullar ned i något av hålen. (Kanske är det så man borde leva sitt liv?)

Vi har bott här fyra dagar, i en smekmånadssvit på ett hotel som ligger så pass mycket vid stranden att vågorna slår över fötterna i receptionen. Under dessa dagar har vi träffat massa människor och fått ihop ett gäng som inte går av för hackor, bestående av 80tals-super-brallisen Lena från Norge, stjärnfrisören Madeleine från Skåne, den oslagbara världsomseglar-trion Lisa, Malin och Amanda från Bromma, samt den mystiske sandslottsmästaren Wille, också han från Bromma. Tillsammans bildar vi en dysfunktionell men glad familj som spenderar dagarna på stranden och nätterna på barerna ihop.

Här är några av våra bästa strandlekar:

- Bowla med kockosnöt och tomflaskor
- Konstruera fördämning i bäck med hjälp av ihålig tegelsten
- Kasta upp person i luften så att denne landar, helst med ett magplask, i vattnet.
- Andas under vatten med hjälp av tom flaska
- Springa sitt snabbaste ut i vattnet och ramla

... och detta är bara en bråkdel av alla de kreativa lekar man leka på en strand.

Jag har funderat på om vi är sämst eller bäst. Sämst eller bäst på att vara backpackers. Vi är lata, läser aldrig något om sevärdheterna vi besöker och tar inte hjälp av någon guide. Vi är värdelösa på att planera i förväg och här om dagen tittade vi på 3 batmanfilmer innan lunch, fast det var strålande sol ute. Men vi har så otroligt kul. Allting ordnar sig på något sätt för oss och det mesta vi gör är att skratta. Kanske är vi sämst på att vara backpackers i den bemärkelsen att vi inte läser på så värst mycket om länder och platser eller att vi bara är helt lost, men jag tror att vi är bäst, ja helt oslagbara, på att göra det bästa av situationen och bara njuta av att resa.

Ja, vi är nog bäst tror jag.


Och Farmor, det röda boxvinet från systemets reahylla kanske inte alltid var sådär lite extra varje söndagmiddag om sanningen ska fram. Men att vara ute i världen, det har du rätt i, det är nog till och med alldeles väldigt extra.

/Ville