Vi lämnade till vår stora lättnad Moskva för snart en vecka sedan och har sen dess suttit på Transsibiriska järnvägen. Tåget vi åker med är kinesiskt och alla konduktörer är knäppa och gulliga, tar inga överdoser, gurlglar inte spya eller vill sno vår kamera. Vi färdas genom landskap som mest liknar Norrland med stora, gula fält kantade av ekskog och då och då en liten sorglig by som vi skrattar åt (japp, vår medmänsklighet är lite sådär). Emellanåt stannar tåget till vid någon station där man kan köpa frukt, öl och några pirog-aktiga bröd av små ryska tanter och gubbar.
Dagarna på tåget har flutit förbi i all anspråkslöshet ackompanjerat av det sövande rytmiska dunket. Vi har suttit och stirrat ut genom fönstret, ätit nudelsoppa, pratat om våra respektive bajskonsistenser, och varit ganska tillfreds med att göra just ingenting. Ingen syssla känns liksom meningslös när man hela tiden färdas framåt.
Andra dagen på tåget träffade vi Crazy Joe, en galen Australienare som heter Joe. Han är den där killen som kommer in när vi alla tre ligger och sover och skriker:
- WHAT UP, FUCKERS!
Vi hade några roliga kvällar även fast han envisades med att tro att vi var gay och inte riktigt tycktes uppskatta detta faktum.
Tiden har flugit förbi, lite som en skadeskjuten fågel; för det har kännts som en evighet. Nu har vi hamnat i den lilla byn Listvjanka vid Baikalsjön, som tydligen ska lägga beslag på 2/3 av världens förråd av sötvatten - det var iallafall någon liknande, helt sjukt hög siffra. Här bor vi hos en före detta KGB-agent med guldtänder som förstås heter Nikolai.
Snart fortsätter resan mot Mongoliet.
/Wilson
tisdag 31 augusti 2010
måndag 23 augusti 2010
This Time Tomorrow...
Det är med skräckblandad förtusning vi intar Moskva. Även om det bara var tre dagar sen vi lämnade Sverige har jag redan börjat sakna doften av mammas bullar och helt glömt bort hur min bror ser ut. Vi pratar hela tiden i termer som "...har jag inte haft på HELA resan", men hittils har ju resan inte varit tidsmässigt längre än när vi var på barnens ö i högstadiet.
Det visar sig att Moskva inte alls ser ut som det gör i James Bond-filmer. Ingenstans på gatorna står det kärnvapenbestyckade pansarvagnar eller lastbilar med soldater på. Det är inte vinter och det står inte missilspetsar längs gatorna. Moskva är en trevlig stad och de flesta vi stöter på är vanliga människor. Om det finns någon kritik är det att alla Ryska män ser ut som aggresiva kulstötare som lite väl många gånger har sprungit in i en vägg med ansiktet före.
Hostel Bulgakov, som våran bostad så passande heter, ser lite ut som en basstation för hemliga rebeller som gömmer sig från förföljare för att planerar en revolution, eller annat sånt som hemliga rebeller alltid gör. Men inredningen är mysig och är vad inredningsvärlden och Ville kallar kitsch...
Imorgon lämnar vi Moskva for Transsibiriska järnvägen. Då kommer vi vara incommunicado under en längre tid, men George har hjälpt oss få ett ryskt nummer så ett litet sms till mamma blir det kanske.
Nu ska vi ut och äta, såhär hungrig har jag inte varit på HELA resan...
Puss // Charlie (Jag heter Calle...)
Det visar sig att Moskva inte alls ser ut som det gör i James Bond-filmer. Ingenstans på gatorna står det kärnvapenbestyckade pansarvagnar eller lastbilar med soldater på. Det är inte vinter och det står inte missilspetsar längs gatorna. Moskva är en trevlig stad och de flesta vi stöter på är vanliga människor. Om det finns någon kritik är det att alla Ryska män ser ut som aggresiva kulstötare som lite väl många gånger har sprungit in i en vägg med ansiktet före.
Hostel Bulgakov, som våran bostad så passande heter, ser lite ut som en basstation för hemliga rebeller som gömmer sig från förföljare för att planerar en revolution, eller annat sånt som hemliga rebeller alltid gör. Men inredningen är mysig och är vad inredningsvärlden och Ville kallar kitsch...
Imorgon lämnar vi Moskva for Transsibiriska järnvägen. Då kommer vi vara incommunicado under en längre tid, men George har hjälpt oss få ett ryskt nummer så ett litet sms till mamma blir det kanske.
Nu ska vi ut och äta, såhär hungrig har jag inte varit på HELA resan...
söndag 22 augusti 2010
Det blir vad man gor det till.
Okej, nu har jag gatt fran att vara sa nervos att jag holl pa att skita pa mig till apglad och kolugn pa ett dygn.
Allt borjade igar pa tagstationen i Helsingfors dar tva ryssar forsokte stjala voran kamera pa ett cafe. Efter lite nervosa blickar mellan varandra kommer vi till sist undan och pa taget. Pa taget far man en 4baddskupe och just nar vi satt oss kommer annu en ryss in med tatueringar och ett stort arr po armen som sag ut att komma fron ett knivslagsmal. Han skulle bo med oss. Vid det har laget hade jag nastan bajs i byxan, och till roga po allt kommer aven tantkonduktorskan in med mustasch, ber om vora pass, tar dem och forsvinner...
Jag borjade tenka i alla mojliga olika banor och scenarier om vad som skulle henda.
Det funkar so for oss att nar en av oss ar nervos so blir de andra lugna, det finns en slags balans. Sa mycket riktigt satt calle och ville der och skrattade at mig medan jag satt tyst och blek.
Vi borjade spela kort, ryssen hakade po, han hette foresten George och var skittrevlig. Vi borjade dricka, George bjod po whisky och toblerone. Vi sjong, vi skrattade, vi skalade och plotsligt var vi i Ryssland. Nar tullpolisen kom in med hund i kupen frogade George om han fick bjuda den po chicken mcnuggets. Han larde oss ett ryskt kortspel som kallas Durak och betyder dumhuve. Vi spelade gitarr, munspel och sjong, och George hemtade tantkonduktorskan med mustaschen som lyssnade och lemnade kupen gratandes av lycka och mumlandes po ryska.
Vid det har laget var jag lugn och aven full, det var vi alla och stammningen var god, vi somnade lugnt in till togets vaggande.
Nar jag vaknade morgonen efter satt Ville vaken med ett stort leende po lepparna, han hade varit vaken i nestan 1 timme och bara kollat ut. "Det har ar ju verkligen Ryssland" sa han och jag kollade ut, och mycket riktigt, jajjamen det sag precis ryskt ut dar utanfor.
Nu ar vi i Moskva po vorat hostel och jag sitter och forsoker orientera mig po detta ryska tangentbord.
Men det viktigaste, vi hade overlevt den andra natten ockso, och det po det besta sett.
/ August (like the month)
Allt borjade igar pa tagstationen i Helsingfors dar tva ryssar forsokte stjala voran kamera pa ett cafe. Efter lite nervosa blickar mellan varandra kommer vi till sist undan och pa taget. Pa taget far man en 4baddskupe och just nar vi satt oss kommer annu en ryss in med tatueringar och ett stort arr po armen som sag ut att komma fron ett knivslagsmal. Han skulle bo med oss. Vid det har laget hade jag nastan bajs i byxan, och till roga po allt kommer aven tantkonduktorskan in med mustasch, ber om vora pass, tar dem och forsvinner...
Jag borjade tenka i alla mojliga olika banor och scenarier om vad som skulle henda.
Det funkar so for oss att nar en av oss ar nervos so blir de andra lugna, det finns en slags balans. Sa mycket riktigt satt calle och ville der och skrattade at mig medan jag satt tyst och blek.
Vi borjade spela kort, ryssen hakade po, han hette foresten George och var skittrevlig. Vi borjade dricka, George bjod po whisky och toblerone. Vi sjong, vi skrattade, vi skalade och plotsligt var vi i Ryssland. Nar tullpolisen kom in med hund i kupen frogade George om han fick bjuda den po chicken mcnuggets. Han larde oss ett ryskt kortspel som kallas Durak och betyder dumhuve. Vi spelade gitarr, munspel och sjong, och George hemtade tantkonduktorskan med mustaschen som lyssnade och lemnade kupen gratandes av lycka och mumlandes po ryska.
Vid det har laget var jag lugn och aven full, det var vi alla och stammningen var god, vi somnade lugnt in till togets vaggande.
Nar jag vaknade morgonen efter satt Ville vaken med ett stort leende po lepparna, han hade varit vaken i nestan 1 timme och bara kollat ut. "Det har ar ju verkligen Ryssland" sa han och jag kollade ut, och mycket riktigt, jajjamen det sag precis ryskt ut dar utanfor.
Nu ar vi i Moskva po vorat hostel och jag sitter och forsoker orientera mig po detta ryska tangentbord.
Men det viktigaste, vi hade overlevt den andra natten ockso, och det po det besta sett.
/ August (like the month)
torsdag 19 augusti 2010
Kurs mot stormen
Jag är verkligen riktigt nervös.
Har suttit och stirrat hela kvällen rakt fram, försökt läsa lite i min tantbok men fastnat på samma mening, försökt packa lite men inte kommit längre än till en leatherman och 8 askar salta katten. Däremot var jag och handlade lite nördiga prylar på naturkompaniet idag. Nämligen en kåsa, en superkompakt sidenfilt, en thermos som tål att bli överkörd av en ganska lätt pansarvagn och en sked som dubblar både som kniv och gaffel.
Hur osannolikt det än känns så börjar vår resa imorgon, och om man nu glömmer att det är just en grådaskig finlandsfärja och inte en Titanic vi ska åka med, finns det något som nästan känns lite romantiskt över att börja resan med båt. Familjen på kajen viftandes med små snusnäsdukar, utsikten mot horisonten och de tre unga männen, fortfarande rakade och inte helt illaluktande på väg rakt in i den rytande stormen...
Det ÄR spännande tider!
/Wilson
Har suttit och stirrat hela kvällen rakt fram, försökt läsa lite i min tantbok men fastnat på samma mening, försökt packa lite men inte kommit längre än till en leatherman och 8 askar salta katten. Däremot var jag och handlade lite nördiga prylar på naturkompaniet idag. Nämligen en kåsa, en superkompakt sidenfilt, en thermos som tål att bli överkörd av en ganska lätt pansarvagn och en sked som dubblar både som kniv och gaffel.
Hur osannolikt det än känns så börjar vår resa imorgon, och om man nu glömmer att det är just en grådaskig finlandsfärja och inte en Titanic vi ska åka med, finns det något som nästan känns lite romantiskt över att börja resan med båt. Familjen på kajen viftandes med små snusnäsdukar, utsikten mot horisonten och de tre unga männen, fortfarande rakade och inte helt illaluktande på väg rakt in i den rytande stormen...
Det ÄR spännande tider!
onsdag 18 augusti 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)