Vi lämnade till vår stora lättnad Moskva för snart en vecka sedan och har sen dess suttit på Transsibiriska järnvägen. Tåget vi åker med är kinesiskt och alla konduktörer är knäppa och gulliga, tar inga överdoser, gurlglar inte spya eller vill sno vår kamera. Vi färdas genom landskap som mest liknar Norrland med stora, gula fält kantade av ekskog och då och då en liten sorglig by som vi skrattar åt (japp, vår medmänsklighet är lite sådär). Emellanåt stannar tåget till vid någon station där man kan köpa frukt, öl och några pirog-aktiga bröd av små ryska tanter och gubbar.
Dagarna på tåget har flutit förbi i all anspråkslöshet ackompanjerat av det sövande rytmiska dunket. Vi har suttit och stirrat ut genom fönstret, ätit nudelsoppa, pratat om våra respektive bajskonsistenser, och varit ganska tillfreds med att göra just ingenting. Ingen syssla känns liksom meningslös när man hela tiden färdas framåt.
Andra dagen på tåget träffade vi Crazy Joe, en galen Australienare som heter Joe. Han är den där killen som kommer in när vi alla tre ligger och sover och skriker:
- WHAT UP, FUCKERS!
Vi hade några roliga kvällar även fast han envisades med att tro att vi var gay och inte riktigt tycktes uppskatta detta faktum.
Tiden har flugit förbi, lite som en skadeskjuten fågel; för det har kännts som en evighet. Nu har vi hamnat i den lilla byn Listvjanka vid Baikalsjön, som tydligen ska lägga beslag på 2/3 av världens förråd av sötvatten - det var iallafall någon liknande, helt sjukt hög siffra. Här bor vi hos en före detta KGB-agent med guldtänder som förstås heter Nikolai.
Snart fortsätter resan mot Mongoliet.
/Wilson
Detta är en test.
SvaraRadera//Lasse
Hua....ibland kanske man ska vara glad när man sitter på bussen tidig måndag morgon ,det är alldeles grått och regningt utanför fönstret och man får åka till sitt jobb....det låter lite på era beskrivningar av upplevelserna att man bör vara ung på denna resa...!Det är ni ju som tur är också.Jag är så glad för små sms som komemr när man minst anar det och ni verkar ju ha skämtlynnet fortfarande i behåll
SvaraRaderaFortsätt take care ..
Jag säger som min mor "Det är lika kul att höra hur mina barn har det bra som att ha det bra själv".
SvaraRaderaMin tolkning är att ni hittills har en bra resa. Om det kommer lite smolk i kommande välkomna berättelser kommer jag att tänka "Det som inte dödar dem - stärker dem!".
Allt gott på ert stora äventyr från Lasse
PS Ville kommer enligt besked idag förmodligen bli morbror igen den 20:e jan. Denna gång till en litet flickebar som redan i moderliver är en ivrig tumsugare.