Från tre hårdhudade världsomseglare till tre flickaktiga hästnördar över en natt

Efter tågresan från Ryssland fick vi en plats på UB-guesthouse, och strövade omkring på dagarna i Ulan-bataar och gjorde turistgrejerna medan vi väntade på vår tur i landskapet, tills en morgon då det var dags.

Vi packade ihop våra sista saker i småväskor, lånade varsin sovsäck från hostellet och begav oss ner till bilen, det var dags att ge sig ut på den Mongoliska landsbygden och landsbygd det var det.

När vår chaufför, Gekg (samma ljud som Calle för övrigt utstöter när bilen kör på ett gupp) kört i kanske 20 minuter tog Ulan-Bataar tvärt slut och istället omringades vi av vyer med oändliga gräsplätter och kullar. Det växer knappt några träd i Mongoliet och man ser inte heller några plantage av grödor utan enbart en stor allmäning där flockar av hästar, kor och getter vallas fram. Det är också vad Mongolerna äter; ko, häst och get sen har dem tydligen även lyckats odla potatis och morötter, men det måste vara någon annanstans i landet långt, långt borta...

Helt plötsligt var vi framme i den forna huvudstaden som tyvärr var helt förstörd av Ryssarna och nu ersatt med trähus och ett tempel. Jag passade på att fråga vår guide Zolzaya (som för övrigt inte vet mycket alls, eller nästan ingenting för att vara guide) varför städerna var placerade där de är och mycket riktigt; det visste hon inte.

Nästa dag fortsatte resan i samma landskap som helt plötsligt förvandlades till en mindre öken som därefter lika plötsligt försvann. Detta är ganska generellt för Mongoliet, allt är ganska omotiverat, varför bor man här?

Vi fortsatte resan och asfaltsvägen förvandlades till ingen väg alls men Gekg fortsatte köra och i 5 timmar åkte vi över kullar och gräsplätter och kom tillslut fram till vårt mål; en till gräsplätt. Ta mig inte fel, det är riktigt vackert här och efter att promenerat 500 meter från vår kåta eller "Ger" som det kallas här så kom vi fram till ett vattenfall där vi badade nakna och fick alla mongoler att titta frågande på oss; det var 7 grader i vattnet.

Dagen därpå blev vi placerade på hästar och mongolen som skulle hjälpa oss stack iväg direkt på sin, det var bara att följa efter (vi hade ingen aning hur). Men efter lite trissel och trassel galloperade vi fritt på fälten, över kullarna och bäckarna i vad som kändes som en evighet men tydligen bara var en timme, det var bland det roligaste jag någonsin gjort.

Följande dag fortsatte färden mot den lilla öknen och där red vi samma dag kamel. Kamel och häst på samma dag, våra rumpor värkte... Trots detta bokade vi in oss på ännu en ridtur dagen efter där vi istället kände oss som bankrånare i Western på flykt från lagen.
När vi kom hem så var duschen väldigt välkommen.
Detta blir svårslaget!

Nu måste vi gå och googla nya hästbilder, min bästa färg är Isabelle!
/Aug-häst