Lite extra sådär

Det är lite extra sådär- som min farmor förmodligen skulle sagt - att vara ute i världen. Att sitta och läsa en bok med en disig solnedgång bakom bergen på ena sidan, en pir där fiskebåtarna med jämna mellanrum puttrar in på den andra, och däremellan en knivskarp, rak linje som är horisonten. Man kan ana förfesten bubbla på stranden lite längre bort och själva ska vi nog ta dagens första öl om ett tag, när vi läst klart våra respektive kapitel.

Platsen som bjuder på detta lilla extra heter Sihanoukville och ligger i sydöstra kambodja. Det är en liten by som lever på turism och möjligen inte har så mycket att erbjuda annat än en fantastiskt fin strand, vilket i och för sig inte är fy skam. Serendipity Beach, som stranden heter, är kanske en kilometer lång och längst strandkanten ligger små resturanger som serverar grillad seafood och öl för 50 cent, eller om man som Calle vill ha en konstig och ganska äcklig drink, kan man få det för bara två dollar. På kvällen tänder de ljus i avklippta vattenflaskor och skjuter smällare. De flesta av barerna har billjardbord, som jag och August brukar spela på. Helst mot varandra när inger ser, för de inhemska spelarna är så sanslöst bra att det blir pinsamt varje gång man möter dem. Jag försöker lära mig spela, för jag tycker att man borde kunna spela billjard, men jag satsar nog mest på att skjuta så hårt jag kan och hoppas på att någon av bollarna rullar ned i något av hålen. (Kanske är det så man borde leva sitt liv?)

Vi har bott här fyra dagar, i en smekmånadssvit på ett hotel som ligger så pass mycket vid stranden att vågorna slår över fötterna i receptionen. Under dessa dagar har vi träffat massa människor och fått ihop ett gäng som inte går av för hackor, bestående av 80tals-super-brallisen Lena från Norge, stjärnfrisören Madeleine från Skåne, den oslagbara världsomseglar-trion Lisa, Malin och Amanda från Bromma, samt den mystiske sandslottsmästaren Wille, också han från Bromma. Tillsammans bildar vi en dysfunktionell men glad familj som spenderar dagarna på stranden och nätterna på barerna ihop.

Här är några av våra bästa strandlekar:

- Bowla med kockosnöt och tomflaskor
- Konstruera fördämning i bäck med hjälp av ihålig tegelsten
- Kasta upp person i luften så att denne landar, helst med ett magplask, i vattnet.
- Andas under vatten med hjälp av tom flaska
- Springa sitt snabbaste ut i vattnet och ramla

... och detta är bara en bråkdel av alla de kreativa lekar man leka på en strand.

Jag har funderat på om vi är sämst eller bäst. Sämst eller bäst på att vara backpackers. Vi är lata, läser aldrig något om sevärdheterna vi besöker och tar inte hjälp av någon guide. Vi är värdelösa på att planera i förväg och här om dagen tittade vi på 3 batmanfilmer innan lunch, fast det var strålande sol ute. Men vi har så otroligt kul. Allting ordnar sig på något sätt för oss och det mesta vi gör är att skratta. Kanske är vi sämst på att vara backpackers i den bemärkelsen att vi inte läser på så värst mycket om länder och platser eller att vi bara är helt lost, men jag tror att vi är bäst, ja helt oslagbara, på att göra det bästa av situationen och bara njuta av att resa.

Ja, vi är nog bäst tror jag.


Och Farmor, det röda boxvinet från systemets reahylla kanske inte alltid var sådär lite extra varje söndagmiddag om sanningen ska fram. Men att vara ute i världen, det har du rätt i, det är nog till och med alldeles väldigt extra.

/Ville