onsdag 24 november 2010

Triss i kungar som fått färg

Häromdagen var det exakt 3 månader sen vi startade vårt äventyr. Vi befann oss i Phnom Phenh och bestämde oss för att fira med något nytänkade, det blev Seafood och vitt vin.  Detta låter kanske ganska exotiskt men om man vet sanningen - att vi dagen innan kom tillbaks från en 2 veckors visit i en fiskeby vid havet och inte åt mer havsmat än den som råkade befinna sig i nudelsoppan - så blir det hela istället ganska sopigt. Detta skrattade vi gott åt.

Under middagen kom vi även att prata om hur resvana vi blivit och det kändes liksom inte som om något kunde överraska oss längre. Man kan säga att vi under middagen hyllade oss själva och kvällen slutade mycket sällsamt och bra för alla parter, tillochmed för servitören som jag i mitt huvud gav dricks.

Dagen efter bar det av till Laos, vi hade valt destinationen 4000 Islands som tydligen väldigt motsägelsefullt skulle vara en enda stad, resan skulle ta 10 timmar och allt var som vanligt för oss resvana globetrotters. Det tog inte längre än att vi gick av bussen innan man höjde på ögonbrynen. Detta var ju helt annorlunda! Efter bara en dagsresa buss var allt förutom värmen främmande. Vi började gå ner mot båtarna som skulle föra oss ut till staden och förundrades över varför ingen Laot ville sälja oss saker, ingen sprang ut eller ropade från sin affär det bekanta " only one dollarrrr!! ". Stämningen var totalt avslappnad.

Väl i bananbåten med packning och ett tiotal andra backpackers åkte vi ut över Mekongfloden. Vi kom fram till att det nästan var konstigt hur fort bananbåten åkte med tanke på hur chillade alla människor var, det liksom skar i helhetsbilden. Just som vi satt och gissade vilken av de 4000 öarna det kunde tänkas att vi skulle hamna på la båten plötsligt till på en utav dem.
                                                                                                                
                                                                          Jag hittade ingen bild men dem såg ut exakt såhär


Vi hade anlänt till Happy Island, jordens mest chillade plats. Vi hittade oss ett mysigt bungalow hotell eller snarare ett homestay där små griskultingar sprang och nosade oss på benen, ett rum för en dollar per person... ja endast dollar... Där spenderade vi 3 nätter. På dagarna cyklade vi barkroppade och solkrämslösa runt på ön till vattenfall och stränder och tog pauser på någon av de resturanger som fanns, alla utan stolar, man satt-låg när man skulle äta. Ville lärde oss ett nytt kortspel, Kanasta - ett jättekomplicerat men kul spel - som han kan alldels utmärkt vilket är konstigt med tanke på att han ibland har problem med att veta vad till exempel färg är i Poker. Men efter tre dagar av total avkoppling så var det dags att bege sig, jag tror man blir galen om man stannar där för länge, växer man inte fast slutar man nog iallafall att röra på sig.

Det är kul när man hela tiden blir överraskad och får se nya saker, man liksom upptäcker igen att man faktiskt reser. Laos har bara börjat bra, 4000 Islands lämnade vi imorse och vi befinner oss nu i Pakse där vi väntar på att vår nattbuss mot Vientiane ska avgå mot nya äventyr.

Ville och Calle har fyllt sina Ipodar med nya filmer och serier som vi ibland använder till våra filmkvällar eller som de nu kan ha och titta på på bussen. Jag tänkte rulla tummarna som vanligt försöka komma på en bra anledning till att jag lämnade min Ipod hemma.

puss
August

4 kommentarer:

  1. Tack...för en levande och härlig beskrivning av ert liv just nu ,vi här hemma är som sagt mycket tacksamma att ni gav er iväg från Pnom Pen just den dagen ni gjorde..!Här har vi nu riktig vinter och-det är riktigt härligt att både skrapa rutor och plumsa i mycket snö-vackert är det!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Skönt att höra från er -Laos är ju landet långt därborta, men även där finns känslan och människorna. Lilla familjen i Bromma åker till Koh Lanta om två veckor, är ni i närheten då? Här i Sverige är det vargavinter en månad tidigare än vanligt -massor med snö, kall blåst och många minusgrader. Och Matilda har varit med om sitt första Café på VRG!

    SvaraRadera
  3. Pojkar, Pojkar

    Jag har bestämt att skicka en kommentar på alla era hälsningar så att ni förstår hur välkomna de är.

    Detta är en sådan hälsning.

    //Lasse

    SvaraRadera
  4. Det här är en hälsning som säger att det uppskattas.

    SvaraRadera