Du och jag, Bongo

Det är morgon på Gilli Trawangan och ödlorna kvittrar sitt ödlekvitter medan en och annan häst-och-vagntaxi bjällrar förbi på vägen utanför. Vi har precis vaknat i vår loftbungalow och läst några sidor i våra Dennis Lehaneböcker. Jag och katten Bongo sitter på balkongen och skriver. Bongo skriver ju förstås inte lika mycket som han åmar sig mot kanten på iPod:en och slickar överbliven bananpannkaka från mitt ben, men han bidrar ändå med en viss mängd konstruktiv kritik till inlägget. Vi är kompisar jag och Bongo och även fast han ibland är lite korkad och gärna vill ligga på ens ansikte när man läser eller gosa med ens fötter när man går, är han en ganska trevlig katt.

Gilli Trawangan är den största av tre Gilli-öar och ligger ett ganska långt stenkast från ön Lombok i Indonesien. Det finns inga bilar eller mopeder här, och inga vägar heller för den delen. Människorna här UPPFANN semester. Det verkar inte vara någon som jobbar med något här. De står mest och hänger på icke-vägarna och slänger emellanåt in ett "Yes my prend" när man går förbi. Inte för att de verkar vilja sälja något särskillt, utan mest för att det känns bättre att säga något än att bara stå. Och det kan man ju förstå.

De senaste dagarna har vi sysselsatt oss med fridykning. En sport som helt enkelt går ut på att simma så långt ned under vattnet som möjligt; meningslöst kan tyckas, men oj så kul. Man tar en pinne, simmar så långt ned man kan och sticker ned pinnen på botten. Hittills har vi kanske kommit ned tio meter. August vinner oftast, men det beror ganska mycket på att jag får ont i näsan när jag simmar för långt ner.

Det är ungefär så dagarna går här. Man slår upp ögonen, man slår upp sin Lehanebok. Man äter bananpannkaka, man läser sin Lehanebok. Man leker fridykare, man läser sin Lehanebok, och sedan somnar man med Bongo liggandes på magen. För hur mycket vi än skulle vilja läsa Dennis Lehane HELA dagen, så hör man ändå en förälders röst i bakhuvudet påminna om att man måste njuta av det fina vädret (ja, jag hade en rätt hård uppväxt) så därför växlar vi på det här sättet mellan Lehane och friluftsliv.

På onsdag flyger vi till Australien. Vi börjar i Darwin på Australiens nordkust och ska sedan bussluffa hela östkusten ner till Sydney. Förhoppningsvis har vi fyra olika ställen vi kommer kunna bo på. För välplanerade och förutseende som vi är, har vi ju charmat olika Australienare som vi träffat på vägen och bjudit in oss själva till deras hus. Vilket är bra eftersom budgeten vi satte för resan visade sig vara i det lilla laget. Så alla ni som är skyldiga mig pengar - ni vet vilka ni är - kan vänta er ett telefonsamtal inom kort.

Slutligen skulle jag vilja gratulera mig själv till att ha blivit Morbror för andra gången på tre månader och sjunde gången på tjugo år. Det är ju ganska bra jobbat. Love och Mira heter de fina tillskotten till min tidigare så medlemsfattiga familj. Men jag ska ju inte sitta här och bara rent fräckt gratulera mig själv. Självklart förtjänar ju Bongo också ett erkännande. Nu är jag ju inte helt insatt i alla släkttermer men jag skulle tro att han kvalificerar som någon slags avlägsen kusin, så: grattis också till Bongo.


Kramar från Ville