Kapitel 2: Return of the Furn

Vi firade vår jul, vi sa våra adjö till våra vänner och vi begav oss till Koh Lanta för att möta dem. Handen darrade när den fattade den kalla lugnande ölen. Jag tror nog vi alla var nervösa, vi sa inte mycket och blickarna sökte efter något avikande och främmande i mörkret. Jag tror vi satt så i 30 minuter, tysta. och så plötsligt som från ingenstans såg jag den vita linneskjortan lysa runt den runda formen som kom vandrande mot oss i mörkret. Personen hade tre följeslagare och de alla liksom studsade fram emot mig där jag satt tryggt i min stol, det gick snabbt upp för mig att jag borde resa mig och kanske studsa jag också. Med ens framhävdes deras ansikten och jag kände hur rädslan i mig försvann och omvandlades till lycka och glädje. De var nära nu och jag kände att jag behövde säga något.
" Pappa! Faan va kul och se dig! "

--

Det är spännande hur man kan kastas mellan verkligheter på det sättet. Vi är ju ute och reser, har varit det i fyra månader och jag har inte ens ringt hem. Gå från det till att sen träffa sin familj på stranden i Thailand. Trots det kom det väl kanske lägligt iallafall. Halva resan har gått, strax efter att vi sa hej då till min familj lämnade vi Thailand och vad jag kallar sydostasien; Vietnamn,Kambodja,Laos,Thailand och vi befinner oss nu i Kuala Lumpur i Malaysia. Det är liksom ett nytt kapitel, eller kanske mer, en ny bok. Nu väntar något helt annat, nu väntar Australien, Bali och Nya Zeeland...


När man träffar sin familj så plötsligt på andra sidan jorden och gråter en skvätt när man sedan efter tre dagar skiljs åt är det lätt att tänka på vad man egentligen saknar, vad är det jag vill ha hemma? Här är en lista på en del av sakerna som jag saknar:


- att sluta jobbet en fredag
- när mamma säger att jag är hennes gosegnos
- vakna bakis i sängen en lördag och veta att man inte behöver göra något idag
- ropa från sängen till mamma och fråga om jag kan få köpa pizza till frukost och att hon sedan säger ja.
- äta pizzan
- melodifestivalen

Det jag saknar är saker som symboliserar lugn, trygghet och hem. Jag menar jag har ju vaknat jättemånga gånger bakis och inte haft något att göra under den här resan, och jag har ätit pizza, mer än två gånger. Men det är inte samma sak, det är det aldrig. Men samtidigt så vet jag att när jag kommer hem så kommer jag att tröttna på pizzan, och vad jag än hoppas på så kommer melodifestivalslåtarna  ändå att vara lika dåliga iår, men det är okej och det är så ska det vara. Jag längtar inte hem, jag ser bara fram emot att komma hem, när jag väl gör det.

Nej jag kan inte vara mer nöjd och glad än jag är nu. Vi har precis avslutat vår första bok och hoppar med glädje direkt in i den nya. Resan har passerat mitten och man räknar inte längre hur många dagar man rest utan istället hur många dagar det är kvar. Vi räknade häromdan, det är jättemånga. Skönt. Tryggheten och lugnet har vi hittat i nya rutiner eller småsaker, som att läsa massa böcker och nörda in oss på olika författare, eller hitta en resturang och gå dit, ofta. För mig funkar det även bra att ha en liten plan, eller något att se fram emot hela tiden.

Nästa sak att se fram emot: Surfingläger.
Nästa sak att oroa sig för: 150 m bungyjump. (fast så har det varit ett tag nu)

Om ni tvekar på att vi har det bra, eller om ni bara undrar hur vi har det så titta på bilderna nedanför. Så, eller snarare EXAKT så har vi det.
puss
/august