Le Chaim to life!

Två år av Torastudier, besök i synagogan minst två gånger i veckan, uteslutande Kochermat och slutligen omskärelse; det är det enda som krävs för att kunna konvertera till Judendomen. Det är bäst att vi börjar direkt.

Om ni har bläddrat i tidnigen residence någon gång, kan ni ungefär föreställa er hur det ser ut där jag sitter nu. Det är ett arkitektritat grått stenblock med panoramafönster som vetter ut mot en poolförsedd veranda. Pingisbord, Träningsgolfbana, lattemaskin, skafferi fullt med donuts, kylskåp fullt med vanilla coke och dimmade spotlights i varje hörn. Vi har kommit till det förlovade huset som flödar av mjölk och honung; den judiska familjen Mileckis hus.

Det var på tubingen i Vang Vieng vi träffade Ari Milecki och Lee Maaya och de inbjöd oss att komma och bo i deras hus - kanske mer uppmanade än inbjöd förresten - och nu, tre månader senare sover vi på madrasser i arbetsrummet hos Aris föräldrar. Här har vi hittat en fristad, långt borta från backpackerlivets nudelsoppor och våningssängar. Vi spelar pingis, badar i poolen, och går ut med hunden Boitjeck. Med jämna mellanrum droppar brallisar förbi och lämnar några kakor eller en ny low-carb-choklad som vi bara måste smaka, för att några minuter senare sticka iväg till en yogakurs eller en shoppingrunda. Några dagar har vi åkt in till staden och gått i secondhandaffärer eller skivbutiker och på kvällarna tar Lee och Ari med oss ut på äventyr i staden med några av sina 100-tals kacklande vänninor som alla är judiska. Vi är faktiskt de enda icke-judiska personerna, så kallade Yoks, i hela kvarteret.

I fredags var det Sabbath och vi var bjudna hem till familjen Maaya på middag. Vi kom dit och hälsade med kindpuss på värdinnan Nina - en riktigt klassisk judisk husmor med en härlig hebreisk brytning - och fick varsinn kippa att ha på oss under middagen. Medan kvinnorna i familjen välsignade och tände de två sabbatsljusen som skulle brinna under hela kvällen, tog vi en titt i huset. I vardagsrummet hittade vi en komplett DJ-utrustning med tillhörande hebreisk dansmusik som husmor Nina använder på festerna där hon spelar när hon inte jobbar i sin skönhetssalong eller stökar i köket. Vi satte oss till bords och den äldste sonen läste ett stycke ur Toran varpå han bröt en bit av det söta Chalotbrödet åt var och en runt bordet. Därefter skickades en silverkopp med vin runt och förätten bestående av kycklingsoppa bars in. Under ständig högljudd uppmuntran från Nina att äta mer och snabbare, åtnjöt vi sedan en fantastisk fyrarättersmiddag med israeliska risköttbullar, potatissallad med vitlök och koriander, grillad kyckling och sen Tiramisou och kardemummakaka till efterätt. Det bjöds på fint portvin och likör och vi sjöng "när vi kom (ut) till Melbourne så tog vi oss en knorr" i applåderade stämmor. 

Om jag skulle starta en egen religion, skulle den nog faktiskt likna judendomen lite iallafall. Jag tycker om tanken att man samlas varje helg och äter god mat och har det lite lagom tråkigt med sin familj. Dessutom är alla judar jäkligt trevliga; alla vi har träffat har varit otroligt vänliga och välkommnande. Det är klart, det där med att en Rabbin måste övervaka all mat som lagas och att man inte får äta kött och mjölk inom två timmar efter varandra, kunde man ju skippa, men det andra verkar rätt bra.

Här är en lista på vad min egen religion skulle kunna innehålla.

Dygder:

Lakrits och rödvin

Sovmorgon på lördag

Bra belysning i alla rum

Ett välsorterat iTunesbiblitek

Pingis

Sång med massa stämmor

Synder:

PC eller andra teknikprylar som inte fungerar

Sporter som jag är dålig på

Jobbiga hundar

Nu ska vi åka in till staden med Ari och gå på en festival som heter Moomba. Ikväll blir det silent disco, en sån där klubb där alla har hörlurar på sig. Vi får se hur det går med hela den här konverteringsgrejen. Personligen uppskattar jag min förhud. Det vore synd om den behövde ryka.

Kindpussar från tre Yoks!

//Ville Blaumenkrantz